Jojjohanna

När jag gick kom jag på en jätte sjuk sak om mig själv vilket jag tänkt på ganska länge faktiskt.

Jo, jag kom på att jag sovit 3 timmar egentligen inte mycket, men för mig var det alldeles för mycket, jag älskar och sova men jag tycker själv inte jag är värd att sova 8 timmar som man ska sova, jag tänker bara att det finns folk som svälter varje dag och själv sover jag äter och lever gott.

Och det jag har plockat bort i mitt liv är att sova just för att plåga mig själv, för min kropp tål egentligen inte att sova så lite, min kropp är gjort för att sova mycket. Jag är döds trött hela tiden men jag är inte värd att sova. Förra veckan gick jag och la mig halv 2-3 men denna veckan har det blivit 4-halv 4  vilket har innebärt 2-3 timmar sömn och sånt tål inte jag och det vet jag ändå fortsätter jag.

Jag vet att jag måste ändra på det men jag vill inte jag är inte värd det. Saken är den att jag trycker ner mig själv HELA tiden, om det är någon som får en att må dåligt är det än själv.

Sen tycker jag att jag inte är värd att må bra utan jag ska må så dåligt som möjligt, jag är in snurrad i mina tankar som är helt sjuka men jag kan inte komma från dom eftersom jag tänkt så om mig själv i halva mitt liv, kanske inte så mycket som nu men det har alltid funnits där.

Egentligen borde man gå och prata med någon men jag är inte värd det för jag har inga problem, dom enda problem jag har är mina föräldrar men vad har dom gjort??

Jo, dom slutade gilla varandra flyttade isär och skaffade nya personer som får dom att må bra, jag är glad över att se mina föräldrar glada så inget där heller. Det ända problemet är väl att jag känner mig patetisk, ensam, sen har jag tryckt ner mig själv så mycket att jag inte vill bry mig om mig själv lika mycket som man kanske borde. Det är ju bara och se min attityd till allt vilket är: Det löser sig nog. Oftast gör det det och det är väl tur det men, medan andra stressar upp sig inför prov och skolan skiter jag i allt jag orkar inte bry mig för jag tycker själv att jag inte har någon framtid, och tror faktiskt att jag kommer dö ung genom att jag tar självmord eller blir misshandlad eller nåt. seriöst så tror jag det vissa stunder hemskt men men.

Jag är rädd för att bli lämnad ensam utan någon som stöttar mig, jag är rädd för att jag ska krypa in i ett hål, är rädd för att inte längre bry mig om något och bli helt fuckt up. Jag har ångest varje dag för mig själv hatar hur jag beter mig, hatar mitt utseende hatar allt som ha med mig att göra jag skäms över mig själv. Därför har jag krupit in i en dator värld där jag kan lyssna på bra musik och läsa bok vara med mig själv, är väldigt orolig över min framtid, kommer jag någonsin skaffa familj??